Ja, nu är det Alla Hjärtans Dag har jag hört. På en torsdag. Jag hoppas att det blir som förra året för mamma, att hennes sambo inte gav henne någonting eftersom hon bad om just ingenting. Sambon failade, och fick ordspö i flera månader för att han inte gett henne någonting. Skrocka, skrocka.

Själv sa jag gå upp om en... sju timmar och ha konst ungefär lika länge, komma hem och gå till jobbet, komma hem och sova och se fram emot allt süberi som jag kommer ägna mig åt under ledigheten som hägrar. Destruktivt skulle det kunna vara, men jag tycker nog inte att det är det. Det är en konstform på något sjukt sätt, som för samman underbara människor på ett ännu sjukare sätt.

There are two groups – people with techno-fear, who are there going, 'I’ve wiped the file?'

I’ve wiped all the files

I’ve wiped the Internet?

I don’t even have a modem!

I don’t have techno-fear. I have techno-joy!

I love technology.

I love to get new machines.

I always think, 'This is the one. I won’t have to work again. I’ve got this thing.'

You get the instructions, you unwrap it and throw the instructions out the window!

Forget them. Fuck 'em.

I must know how this works. I’ve used machines before.